onsdag 19 februari 2014

Vem är jag?

Eller frågan är kanske snarare: Vem är jag i min yrkesroll idag? Den här frågan har som många vet rört sig i mitt huvud ganska mycket framförallt det senaste halvåret. Nu börjar jag landa i ett svar och inom vilka ramar jag bör hålla mig för att kunna bibehålla engagemang och glädje i många år.

Jag definierar mig nu som en driven förskollärare som brinner för skolutveckling och är intresserad av frågor även utanför skolans väggar. Jag tycker att skolans värld är spännande och det är oerhört givande att diskutera med lärare såväl från förskolan som gymnasiet. Vi har mycket att lära av varandra.

Detta intresse är det som gett mig styrkan att var tredje vecka åka en eftermiddag till Eskilstuna för att grotta ner mig ordentligt i olika frågeställningar och diskutera alla de deltagande kommunernas olika arbetssätt och övergripande tankar. Interkulturellt arbete, LEAN eller de stora didaktikerna. Allt passerar i rummet och alla diskuterar fritt utan att någon dömer eller ifrågasätter mer än att diskussionen lever vidare. Alla brinner vi för samma sak. Vi vill driva den svenska skolan och förskolan framåt och har alla ett stort intresse för att vår verksamhet höjer kvalitetsnivån ett snäpp.

Jag definierar mig också genom mitt intresse för skapandet och återigen hur arbete kring detta kan förbättra verksamheten kvalitetsmässigt. Jag ser fortfarande tillbaka på min bildpedagogutbildning i GBG med glädje och jag saknar snacket och samspelet med andra som ville fördjupa dessa kunskaper. Vi kom från väldigt olika miljöer och arbetsplatser med det skapande arbetssättet band oss samman trots enorma skillnader. Grundtankarna stämde överens. Och vi kunde diskutera allt från stora framgångar till den svåraste problematiken i det dagliga arbetet.

Under förra halvåret var jag ansvarig för IKT-utvecklingen på hela vår enhet bestående av sex förskolor. Då gick jag igång på alla cylindrar. Det kändes att jag hamnat rätt. Inte nödvändigtvis för att det handlade om IKT, vilket jag i och för sig tycker är roligt, utan för att det var ett utvecklingsprojekt som kunde skapa skillnad mer än i mitt eget arbetslag eller på min egen förskola! Återigen fick jag då möjlighet att delta i ett nätverk av förskollärare från hela Sjuhärad genom vårt samarbete på Mediapoolen i Borås och diskussioner kring likheter och olikheter i kommunerna bubblade.

Det är genom diskussion, reflektion, samarbete och utmaningar som man utvecklas bäst. Och därför försöker jag utmana mig själv med olika projekt då och då. Just nu har jag utmanat mig själv med att söka efter nya utmaningar i livet. Nu börjar jag tycka att det är riktigt roligt igen!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar