torsdag 19 december 2013

Ljuset nalkas.

Igår var det seminariedags igen på Mälardalens högskola och didaktikutbildningen. Det är så otroligt givande att få så mycket input i form av diskussioner kring skola och förskola i samspel. Det är det absolut bästa med den här första kursen känner jag, att vi pratar över skolformsgränser. Varje gång jag kliver ut genom dörrarna efter en träff är jag lika glad och upprymd. Jag älskar ju egentligen utveckling och framåtblickande, planering och att ha ordentligt på fötterna.

Det är väl därför jag nästan på vantrivs med känslan av att ha avsagt mig alla extra uppdrag men jag har mina anledningar till det också. Om inte annat så får jag ju mer tid att umgås med min egen familj! Det har jag ju nästan försummat de senaste åren genom att ofta spendera kvällar och helger med näsan i facklitteratur passande vårt aktuella tema eller diskuterandes på #fskchatt eller Facebook... Eller sökandes efter bra material att beställa eller nytänkande språkarbete... Nu ska jag inte göra allt det där extra. Nu ska jag bara göra jobbrelaterat arbete under arbetstid med lagom engagemang. Inte överexalterat studsande glatt som innan. Jag har alltid varit den som gladeligen axlar lite extra ansvar och som känner sig stolt över att få speciella uppdrag och att vara den som folk ringer till när jag är ledig för råd om hur de ska göra. Allra mest det senaste nu som jag själv drev igenom med IKT-utveckling. Jag erkänner. Jag kommer sakna detta.

Jag tar små steg och hoppas att allt vänder. Men det är svårt att hitta motivation att skriva färdigt mitt hemtentamensarbete om IKT-utveckling inom vår enhet när jag vet att jag inte kommer att få använda mig av alla de tankar och idéer som väckts under denna termin. Jag har ju tänkt IKT-utveckling i varje stund som jag läst kurslitteratur...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar