söndag 10 mars 2013

Internets baksida

Vi har varit ganska med på vår förskola vad gäller IT och olika former av kommunikation, även gentemot vårdnadshavare. Vi har haft en blogg som vi försöker uppdatera åtminstone någon gång i månaden, helst oftare. Vi har varit väldigt nöjda med Posterous som vår bloggportal hetat, det bästa av allt var att det gick att lösenordsskydda hela bloggen så att bara vårdnadshavare och pedagoger kunde komma åt den. Nu lägger dock denna portal ner och vi står inför en flytt av vår blogg från en portal till en annan. Valet har nu fallit på Wordpress som också är en reklamfri portal, dock utan lösenordsskydd. Jag vet att vi har varit lite fega kanske och haft lösenordskydd när de flesta andra förskolor lägger ut mycket mer material med foton etc än vad vi gör men så har vi valt att ha det. Nu ska vi dock börja med denna nya blogg som främst är till för kontakten mellan vårdnadshavare, barn och pedagoger. Idag har jag suttit och laddat ner den gamla bloggen och importerat i den nya, det tar sin lilla tid men förhoppningsvis är det värt det.

Eftersom jag i allt större utsträckning försöker få barnen delaktiga i vår dokumentation hoppas jag att denna nya blogg kan inspirera oss pedagoger till att oftare låta barnen blogga om hur projekten fortlöper, det är ju också ett perfekt tillfälle att diskutera med barnen vilken sorts bilder vi lägger upp på nätet. Exempelvis så bör vi ju inte lägga upp bilder på någons ansikte och vi skriver heller inte ut namn utan vi tar kort på något från projektet, händer som arbetar eller liknande... Med tanke på hur fulla de sociala medierna idag är med ungdomar som inte fått denna skolning (i stigande grad efter förmåga givetvis) i den grad som borde anses nödvändig så är det av största vikt att man som pedagog har med detta i sitt "tänk" och i det dagliga arbetet.

Det är främst sedan jag läste boken "Vad berättas om mig?" av Bente Svenning och den kurs jag gick i implementering av läroplanen vid Högskolan i Borås som dessa tankar har blivit än viktigare för mig. Hur tänker vi egentligen när vi fotar barnen? Är det för att de är sååååå söta när de sitter och myser ihop? Är det för att lilla A är så bedårande med glass runt hela munnen? Eller är det för att det är så roligt när fyra barn sitter på pottan samtidigt i skötrummet? Vilken rätt har vi att ta sådana bilder? Än mindre att visa upp dem. Om vi fotar för att visa ett lärande vilket är vårt uppdrag så kanske det kommer finnas bilder på barnens mindmap, från arbetets mitt och kanske från det färdiga resultatet. Helst kanske med några bilder som visar de problem barnen ställts inför och hur de löste dessa. Det viktiga är inte en bild där A står och ler medan hen visar upp det färdiga resultatet. Det är inte målet som är viktigt, det är vägen dit. För vissa barn kan det dock vara viktigast med just den där färdiga bilden och visst anser jag att den också behövs men kanske inte på nätet. Vem vet vilka som glider runt på nätet, kopierar en bild här och en där och sedan photoshopar ihop dessa så att de används på helt andra sidor än vad vi först tänkt...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar