torsdag 14 februari 2013

TID. En fråga för politiker.

Visst finns det stunder då jag känner att jag har tid över. Men inte ofta. På Lärarförbundets hemsida läser jag idag följande:

 en ny undersökning från Lärarförbundet framgår det att grundskollärares tid för planering och efterarbete aldrig har varit så kort som idag – endast 15 minuter per lektion. -Det är på tok för lite för att planera och tillgodose alla elever, säger Eva-Lis Sirén."

Detta snurrade igång tankarna hos mig. Men HALLÅ! VI då? Vi förskollärare, var står vi? När ska någon uppmärksamma oss då? Jag vet att de sägs att vi faller in under samma men det gör vi INTE. Såhär ser VÅR verklighet ut:

På min arbetsplats har vi förskollärare 4 timmar utvecklingstid per vecka. Det är mycket om man ser till förskolevärlden i stort, det finns fortfarande förskolor där förskollärarne har 2 timmar VARANNAN vecka. Hursomhelst så ska jag på mina fyra timmar/vecka ha tid för att diskutera "vardagssaker" som arbetsupplägg, schemafrågor och pedagogisk miljö. Jag ska också ha tid för individuell dokumentation, gruppdokumentation och pappersarbete som att skriva handlingsplaner, verksamhetsplan och likabehandlingsplan för enheten. För att kunna göra dessa planer krävs tid för reflektion kring detta i arbetslaget så det måste vi hinna med på våra möten men då kanske vi får hoppa över att prata om schemat eller den pedagogiska miljön.. Utöver detta kommer möten med olika specialister och fortbildning. Och ja, just det! Vi ska ju hinna reflektera över barnens tankar utifrån pågående projekt så att vi kan fortsätta planera en genomtänkt verksamhet utifrån BARNEN... Och tillverka diverse material som inte går att köpa färdigt... Och laga böcker och material som har gått sönder...

Jag tycker att ALLA dessa bitar är minst lika viktiga och att det måste få ta tid, det värsta är att för att hinna med att göra alla dessa bitar ordentligt så skulle förskollärare ofta behöva jobba 50 % i barngrupp och ha 50 % i administrativ tid t.ex jobba förmiddagar i barngrupp och ha eftermiddagar till allt annat. Men nu ser inte verkligheten ut så utan för att göra EN sak riktigt ordentligt så får ALLA de andra sakerna stå åt sidan vilket skapar en enorm stress för oss som gärna VILL göra allt det andra OCKSÅ.

Jag skulle vilja gå till jobbet och verkligen KÄNNA att jag har tid för att följa barnens utforskande, att dokumentera deras tankegångar och synliggöra deras lärande för dem själva, jag skulle vilja få tid att förundras över dessa tankar i reflektion med mina kollegor och utifrån dessa kunna stimulera varje barn utifrån där just de befinner sig just NU. Jag skulle vilja ha TID i början på varje termin att verkligen diskutera, stöta och blöta, våra mål och arbetssätt på ett djupare plan i arbetslaget så att vi alla kan arbeta utifrån exakt (med personliga variationer givetvis) samma premisser och skapa en kontinuitet gentemot barnen. Det är så jag har tolkat läroplanen och så som jag skulle vilja arbeta. ALLA barn har rätt till engagerade pedagoger som kan följa dem i deras utveckling och lärande.

Jag vet också att detta är något som ligger bortom min kontroll, bortom förskolechefens kontroll och till och med bortom lokalpolitikernas kontroll. Det behövs något mer drastiskt från mycket högre ort för att förskollärarnas ställning ska stärkas och den så omtalade kvaliteten i förskolan ska höjas.

Nu råkar jag tycka att de allra flesta som arbetar inom svenska förskola idag gör ett sjuhelsikes bra jobb utifrån de förutsättningar de har men förutsättningarna kan alltid bli bättre. 


3 kommentarer:

  1. Det gäller att tänka efter när man räknar arbetstid. En del av det du räknar upp som förberedelse kan nog räknas in i det ordinarie arbetet. Varför ska alla förskollärare arbeta på samma premisser? Intressant fråga, men varför?

    SvaraRadera
  2. Hej Bertil! Vad kul att se dig här inne hos mig, jag är van att hitta dina kommentarer hos Linda på Pedagogiska Kullerbyttan! Jo du har rätt i det du säger att mycket kan göras i barngrupp, vissa saker BÖR dock inte göras i barngrupp. Plus att jag tillhör de förskollärare som faktiskt uppskattar att spela pedagogiska spel, läsa riktigt bra böcker och verkligen PRATA med barnen. Det känner jag inte att jag hinner nu när jag istället får tänka att "nu leker barnen bra så då kan jag gå till datorn"... Det känns som att det är i just de lugna stunderna som man verkligen KAN vara delaktig i barnens tankar. Om man nu inte måste göra allt annat då. Men jag tänker att mycket är en planeringsfråga och en del i min frustration hänger på att bredband och nätverk inte alltid vill vara med så att jag kan göra det jag tänkt när jag väl får en stund till det..

    SvaraRadera
  3. är det datorn allt hänger på? Är alla möten verkligen nödvändiga. Ibland måste man pröva nödvändigheten i vissa sammanträden.

    SvaraRadera