onsdag 27 februari 2013

Klagosång.

Här följer en lååång klagosång. Jag hoppas innerligt att det inte är för många studenter och blivande förskollärare som läser idag... Imorgon blir det nog positivare igen...

Idag efter jobbet är jag supertrött. Får man lov att vara det ibland? Vi har hunnit med mycket idag men jag får ingen tid över till alla de där MÅSTENA. Jag får hela tiden ta det som har prio ETT gång på gång..Jag hinner aldrig ta det som har prio TVÅ eller prio TRE eller... Ja, ni förstår. Jag har dokumentationer jag vill skriva där fotona i datorn är både en och två månader gamla. Det är tur att jag har kvar post-it-lapparna jag skrivit som minnesstöd då jag inte hunnit skriva något reflektionsprotokoll på det som hänt. Och eftersom jag inte hunnit göra det så har jag heller inte hunnit sitta ner och reflektera över hur vi kan stimulera varje barn utifrån där deras tankar som läroplanen menar, jag får prioritera bort att följa ALLA barn och det känns så FEL. Missförstå mig inte här, jag är den förste att se nyttan med allt detta. Jag tycker att alla förskolor borde jobba med reflektionsprotokoll och en likabehandlingsplan kan ingen vara utan men...

Jag är dock realist. En stor del av att jag mår som jag gör nu och är så lättretad är väl dock för att jag drabbades hårt privat av det så kallade Vabruari och inte är ur det än.. Den här veckan har min sambo fått vabba för att jag MÅSTE vara på jobbet och jag själv börjar få ont i halsen. IGEN. Det var ju halsfluss för ett par veckor sedan. Jag kan inte somna utan hjälp av avslappningsövningar därför att jag lägger mig med jobbtankar i huvudet som bara mal på. När kroppen inte är på topp är inte psyket det heller men kraven minskar inte för det. Inte blir det bättre av att jag just nu har samma ålder på barnen hemma som på barnen på förskolan. Hemma har jag en snart femårig son som får stora utbrott, gråter och som blir blockerad på kvällarna om han gått en heldag på sin förskola. Jag har också en snart treårig son som skriker med höga decibel och gråter stora krokodiltårar om maten inte passar eller om han inte får göra som han vill (det får han ju dock inte ändå). Nackdelen är att orken tar slut efter jobbet så barnen hemma får inte det stöd som de behöver vilket ger en än sämre känsla i huvudet. Jag vet att Lärarförbunden kämpar för att minska arbetsbelastningen för lärare men ibland tror jag att vi inom förskolan är en bortglömd skara, det pratas inte om oss så ofta i alla fall.
För vi planerar väl inte på "dagis"?
Vi leker väl bara hela dagarna?
Vi har väl inga MÅSTEN?
Det måste väl vara underbart att bara mysa och grilla korv i skogen på riktiga Mulle-äventyr?
Nämen vaddå rast, behövs det när det är så mysigt och lugnt?

För den som inte vet så skriver vi också målplaneringar utifrån vår LÄROPLAN som vi MÅSTE följa. Vi mår skit när det inte går att leva upp till den för ambitionen i den är jättebra! Vi har skrivit en verksamhetsplan, vi försöker hinna med att skriva likabehandlingsplanen och vi MÅSTE hinna planera in alla samtal med vårdnadshavare i vår för de samtalen VILL vi ha, ingen känner barnen så bra som deras vårdnadshavare. Vi jobbar aktivt hela dagarna med att stötta barnen i utvecklandet av den egna identiteten och för att de ska finna trygghet i densamma. Vi har målplaneringar för vårt övergripande arbete och för vissa enskilda moment såsom tambursituationen. I allt vi gör MÅSTE vi se till HELA barngruppens bästa, vi MÅSTE ta alla i beaktande när vi gör förändringar för i MIN läroplan står att VARJE barn ska utveckla sin nyfikenhet och sin lust samt förmåga att leka och lära när de är på förskolan.

Jag älskar det jag gör men ibland känns det som att det inte är bra nog när jag jämför mitt arbete med alla MÅSTEN. Kan jag verkligen det här? Borde jag byta yrke? Egentligen borde man väl mäta hur bra man är genom att tänka på allt som man FAKTISKT har gjort men det är otroligt svårt ibland. Det kommer alltid nya MÅSTEN. Det finns alltid krav på att man BORDE hinna allt och gärna lite till.

"That's life" och "I morgon är en ny dag" är väl de motton som jag måste börja använda.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar