tisdag 21 augusti 2012

Förlåt.

Ett väldigt litet ord med ack så stor betydelse. Nu drar vi igång projektet TILLSAMMANS på allvar. Vi började lite lätt under våren med samtalsbilder och samarbetslekar. De observationer som gjordes då ligger nu tillsammans med de observationer som gjorts och kommer fortsätta göras de närmsta veckorna till grund för hur projektet utvecklas. Precis för sommaren köpte vi in två böcker om Grodan Flynner och ett material med tio böcker som behandlar Kanin och Igelkott och de situationer som de hamnar i på förskolan. Här finns även tips och idéer på olika aktiviteter som man kan göra tillsammans med barnen. Vi gör det till vårt material genom att inte styra aktiviteterna fullt så mycket och vi erbjuder barnen att delta, man måste inte vara med.

Idag började vi med:
"Jag och Cia undrar om det är någon som vill följa med in i ateljén och jobba med oss där?" Alla fem av de äldsta ville vilket i och för sig passade oss pedagoger väldigt bra... Väl där läste vi ramsan "Förlåtbåten" och barnen en uppgift: "Ni ska få göra en 'Förlåtbåt' tillsammans!" Barnen blev ivriga och vi frågade vad de ville göra båten av och fick svaren trä, lera och papper. En omröstning senare blev det lera och ytterligare en omröstning om lertyp senare blev valet saltlera (demokrati!). Vi gjorde då leran tillsammans (teknik!) och barnen fick sedan diskutera och visa varandra hur de tänkte att de ville ha båten. Min kollega frågade vad det var vi skulle lägga i båten (vi hade pratat om förlåtlapp tidigare) vilket gav utlopp för flera tankar om hur lappen skulle kunna ligga i båten. När de ville fästa en mast av trä gick jag in och visade hur man kan göra ett hål i saltleran men att den måste torka innan vi kan sätta fast en pinne annars gjorde de allt jobb själva och alla fem var stolta när vi satte in den i ugnen. Nu är det väntan till morgondagen då vi kan börja måla den tillsammans med de barn som är där då. Min tanke är att barnen från idag ska få berätta (språkstimulering!) för barnen i morgon vad det gjort och varför, man lär ju sig som bekant mer av att berätta än att lyssna, för att förhoppningsvis smitta övriga barn med intresse.

Nu väntar en stund med näsan i "Barn som inte leker" innan det är dags för sömn!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar