torsdag 5 januari 2012

summering HT 2011

Så efter ett långt jul- och nyårsuppehåll är det dags för lite reflektion över höstens arbete. Vikla förändringar vi har åstadkommit i våra nya lokaler! Visst tar ett förnyelsearbete många år, det är inget man gör över en natt men vilka sjumilakliv vi tagit!

Jag personligen känner att jag har växt som förskollärare under hösten. Dels beroende på den bildpedagogutbildning som jag nu är mitt uppe i och dels kanske för att jag nu har två egna barn i "rätt" ålder. Jag känner att jag har kunnat ge mig hän helt i mitt arbete efter den senaste (och sista) föräldraledigheten vilket ju har sin självklara förklaring i att jag ju redan var gravid när jag kom tillbaks förra gången och därmed bara jobbade ett halvår mellan barnen. Den här gången har det varit annorlunda. Jag älskar de dagliga utmaningarna som det är att hoppa in i allt det här igen.

Den nya läroplanen är spännande och jag väntar med nyfikenhet på nästa fredag då den nya implementeringskursen drar igång på allvar. Det är stora förändringar som krävs av oss men det är inget som är oöverkomligt. Får vi bara lite mer på fötterna och gärna lite stöd i form av nya tekniska produkter som diktafon och videokamera så kommer vi snart igång ordentligt!

Jag känner att jag tagit steg både tillbaka (positivt menat) och framåt. Med steg tillbaka menar jag att jag växt som person och står tillbaka mer än bara tuffar på. Jag frågar mina kollegor mer och försöker lyssna in dem på ett annat, kanske mer vuxet sätt, än tidigare. Samtidigt har jag tagit ett kliv framåt i någon form av odefinierad ledarskapsroll som efterträdare till den kollega som vi tidigare förlitat oss fullt på men som nu bytt arbetsplats. Jag tar diskussioner med förskolechefen, ringer samtalen till kommunen, ansvarar för beställningar och för vidare vad jag lärt mig under kurser och annat på våra planeringsmöten då och då. Jag har styrt upp ateljén och till viss del även arbetet där även om vi har många diskussioner kvar innan vi kommit fram till hur VI ska jobba snarare än hur JAG säger att det ska vara... För det är ju det som är det viktiga. Diskussionerna. Och där tror jag att vi alla behöver utvecklas för att fördjupa förmågan att verkligen diskutera utan att någon tar det som framkommer negativt. Man måste våga se på sig själv och andra med kritiska ögon  ibland också.

Själv har jag några saker som jag skulle vilja utveckla under det kommande halvåret:

  • Bli mer engagerad i NUET och se lärprocesserna här och nu. Detta har jag svårt för och springer ofta omkring med saker som ska göras, ringas, kopieras etc. Planeringstid är planeringstid och barngruppstid är barngruppstid...
  • Skapa förutsättningar för mer engagerande aktiviteter. Nu känner jag att jag har fastnat i 80-talsmodellen med vanlig traditionell samling. Barn lär sig hela tiden, inte under 20 minuters samling om havet eller bondgården...
  • Utöka mitt nätverk med engagerad förskolepersonal. Det är (nästan) ALLTID nyttigt att lufta och diskutera sitt arbetssätt med utomstående som ändå vet vad arbetet handlar om. Hur gör ni? Hur gör vi? Hur kan vi göra annorlunda?

1 kommentar:

  1. Jag älskar den här typen av reflektioner kring det fantastiska jobb vi har. Både att reflektera själv kring min utveckling och se hur andra tänker.

    SvaraRadera