onsdag 19 oktober 2011

Motvind.

Ibland glömmer jag att inte mina kollegor har läst samma böcker och varit på samma föreläsningar som jag. Det har tagit mig ett par månaders effektiv reflektion för att nå dit jag är idag angående barnsyn, kunskapssyn och kreativitetssyn.

Idag höll jag på att explodera när jag plötsligt kände mig översvämmad av sykort med färdigritade fiskar på och de färdiga porslinsgrisar som mina kollegor låtit de största barnen måla på med färg och glitter. I deras ögon hade ju barnen målat dem själva utan inblandning av de vuxna. I min värld hade de raserat allt jag jobbat för vad gäller eget skapande och avdramatisering av den färdiga produkten. Självklart hade vi rätt allihop uitifrån våra kunskaper och erfarenheter. Men då kände jag bara HUR SVÅRT KAN DET VARA?! Att erbjuda färdiga mallar hämmar barnens kreativa utveckling ÄVEN om det är så man alltid gjort på förskolan FÖRUT.... Detta är fakta. Detta har jag lärt mig på min UTBILDNING. I mina kollegors värld hade de vågat ta steget in i ateljén, i min värld hade de i sitt första trevande försök gjort fel..

  • använd INGA färdiga hobbykit, ritmallar eller färdiga hjärtan, sykort etc.. 
  • låt barnen skapa själva med givet material.
  • Detta gäller hela dagen, inte bara under samling.
När jag efterfrågade vad den pedagogiska tanken var bakom aktiviteten fick jag svaret att allt måste inte vara det. Pedagogiskt alltså. Här fick jag ett sådant slag i magen att jag var nära att gråta. Men HUR KAN MAN SÄGA SÅ???? Självklart måste allt vi gör i förskolan ha en pedagogisk tanke! Det vet JAG, det har jag lärt mig på mina UTBILDNINGAR. Om inte annat så måste vi göra medvetna val i vad vi erbjuder barnen och inte erbjuder barnen. Tidsfördriv är inget som vi bör syssla med, det gör barnen hemma. Självklart är ju fri lek och fritt skapande och fritt.. en enorm del av vår verksamhet men det är upp till oss vuxna att se till att den fria leken, det fria skapande etc är utvecklande. Jag kan inte stå bakom de målade porslinsgrisarna eller de sydda korten, det får andra göra. Det går inte ihop med att säga till föräldrarna att vi nu försöker komma ifrån traditionella former och stötta barnens individuella utveckling. Pinsamt att ställa fram sådant när man är en blivande bildpedagog som borde veta bättre. Men gjort är gjort.

På vägen hem från jobbet insåg jag en ganska väsentlig sak. Det är JAG som gått UTBILDNINGAR hit och dit. Det är JAG som vet vad JAG vet. Det är inte dem. Mina kollegor har inte fått ta del av mina utbildningar och har inte heller fått den kunskap som jag fått. Hur ska de då kunna veta vad som förväntas av oss enligt den nya läroplanen? Hur ska de då veta hur man på bästa sätt främjar barnens kreativa utveckling?

Hur ska man låta arbetsplatsen ta del av den egna lärdomen? Utan att de tar det som kritik över hur det alltid har varit. För så är det ju inte tänkt, alla förskolor måste ju utvecklas och gå framåt.  Alla måste dock sträva framåt hela tiden mot förbättring annars fungerar det inte att nå den "förväntade" utveckling som nu är krav i läroplanen. Alla är inte lika kursberoende som jag, det måste jag lära mig.

Jag menar inte att trampa någon på tårna, köra över eller hunsa någon även om jag kan tänka mig att det i vissa fall känns så, jag är bara mån om vår utvecklingspotential och blir lätt överspänd om denna hotas...

Dagens positiva sak är att jag fick ett paket på internposten idag med litteratur om bl a pedagogisk dokumentation som ska vara till den utbildning jag hoppar på nästa vecka.

4 kommentarer:

  1. Det är svårt att vara den som vill förändra! Jag känner igen mig i det du skriver, jag är relativt nyexad grundskollärare som jobbar som förskollärare. Har dessutom det övergripande pedagogiska ansvaret, vilket ändå ger lite tyngd i det jag säger till mina kollegor. Man vill förändra, men utan att trampa någon på tårna!

    SvaraRadera
  2. Jag förstår verkligen att det kan bli svårt när man har olika erfarenheter och idéer om saker och ting, och som du säger har ni olika utbildning. Däremot tror jag på att se saker aningens gråare, inte svart och vitt... Det är inte skadligt att få båda världar tänker jag. Däremot ska man ju alltid fundera över kring varför man gör saker, vad man har för syfte. Kanske gör t ex utgör sykorten en möjlighet att få träna finmotoriken exempelvis? Jag tror på både och.

    SvaraRadera
  3. Förändringarnas tid ja:) Jag tror också att man alltid kan hitta något pedagogiskt i det mesta som man gör. Det är svårt men nog nödvändigt att lära av varandra och som jag sa till min kollega som inte gillar att hon har lägre lön än mig: Att vi måste alla finnas , ingen klarar av en avdelning själv.
    Sedan är det oerhört svårt att delge sina kollegor , trots att man har de bästa intetioner. Jag förstår precis kanske har man varit på en föreläsning och är så taggad och sedan försöker man delge kollegorna det och de verkar inte alls bli lika exhalterade som man själv är. Ibland måste man vänta in andra människor. Sedan skall man komma ihåg att vad barn tar med sig i mångt och mycket är känslan, känslan av hur stämningen är som de vistas i, känslan av att vilja lära sig i sitt framtida livslånga lärande.
    Styrkekram Berit

    SvaraRadera
  4. Vi har i grund och botten en ganska trevlig förskola och jag tror då visst att sykort kan vara en del i den skapande verksamheten men kanske då att barnet ritar en bild på kartong som det sedan syr. På så vis är det barnet EGET sykort som får bli precis hur som helst.

    SvaraRadera