tisdag 6 september 2011

Tankar kring "Att göra lärandet synligt" Project Zero & Reggio Children del 2

”Loriz Malaguzzi, som utvecklade det pedagogiska och filosofiska tänkande som genomsyrar Reggios verksamhet, sa en gång att vi behöver en lärare som ibland är regissör, ibland manusförfattare, ibland ridå och fond och ibland sufflör. En lärare som är både mild och sträng, som är ljussättare, som fördelar färger och som t.o.m. är publik – åskådaren som betraktar, klappar händerna ibland, eller förblir tyst, fylld av känslor, som ibland bedömer skeptiskt och vid andra tillfällen applåderar med entusiasm.” (s.88)
Detta tror jag att jag kommer att få arbeta med under hela mitt yrkesverksamma liv. Att ständigt byta roll beroende på vilka barn jag är tillsammans med, vilken situation som gäller och vilka förutsättningarna i övrigt är. Även om jag tror att jag är relativt bra på några av rollerna i vissa situationer så behöver jag lära mig MER.

”Varför bör vi observera – och öka vår medvetenhet om – de processer som präglar lärarnas valhandlingar under dokumentationen? Vår hypotes är att när lärare reflekterar över och diskuterar sina val och sina handlingar, ökar deras medvetenhet påtagligt om vilka förslag de ger barnen.”  (s.94)
Jag är också av åsikten att man bör diskutera. Både dokumentation och gjorda observationer av både barn och pedagoger. Ofta tror jag att tiden inte räcker till på de gemensamma träffarna men om vi på vår förskola ser till att göra effektiva APT-möten så tycker jag att vi borde hinna åtminstone diskutera senaste veckans händelser. För om vi gör observationer som aldrig diskuteras eller dokumentationer som glöms bort i en pärm så är de ju inte mycket värda.  

Laura Rubizzi skriver (s.104) om vikten av att göra anteckningar både om vad som sägs och om atmosfären för denna tappas lätt bort då inte kamera eller videokamera finns tillgänglig. Jag håller med om att utan visuella hjälpmedel är det väldigt svårt att få med kontexten i sin dokumentation och innehållet blir då mindre värdefullt. Själv är jag ganska flitig med kameran men vi har dock ingen videokamera på förskolan vilket jag hade önskat. Både för att dokumentera barnen och för att vi pedagoger då skulle kunna filma varandra i olika situationer med barnen.

På sidan 107 återfinns ett exempel på ett observationsprotokoll och de värdefulla tolkningar och synpunkter som kommer ur en granskning av protokollet. Om vi någonsin får tid över så ska jag komma ihåg att använda mig av sådan granskning. Jag känner att det är väldigt skönt att få lite exempel på hur man kan göra vid observationer då detta var en väldigt liten del av m in utbildning till förskollärare.

Jag skulle önska att någon påpekade för mig när jag faller in i gamla vanor, inte låter barnen tänka och göra själva etc. Jag är rädd att jag uppfattas som kritisk när jag påtalar sådant för mina kollegor. För i själva verket så tar jag nästan för givet att de vet vad jag vet och att de borde veta det men det gör de ju inte för de vet inte vad jag vet. Jag skulle vilja ha utrymme för sådana yrkesutvecklande samtal som stödjande i vår arbetsrelation istället för att det ska riskera att bilda sprickor mellan olika pedagoger när man pratar mellan andra aktiviteter.

För mig är det väldigt nytt med en stark föräldradelaktighet. Som förälder skulle jag uppskatta om mina förslag togs på allvar men som pedagog har jag haft Problem” med föräldrar som inte verkar vilja åka hem eller som kommer med åsikter om sådant som ”de inte vet något om”. Jag börjar tänka om och kan tycka att det kan vara mysigt om en förälder stannar kvar en stund på kaffe eller lek men ofta kan det också verka störande på gruppen eller på inplanerade aktiviteter som morgonsamling. Så jag är kluven och behöver mer kunskap i ämnet och har gett mig in på en lång resa av utveckling.

”Mot slutet av varje projekt är det lämpligt, ja nödvändigt, att lärarna antecknar några av sina reflektioner, om än kortfattat.”
Detta tror jag är jätteviktigt men jag finner sällan tid till att skriva, än mindre renskriva och reflektera över anteckningarna. Nu har jag organiserat om mitt schema så att jag en dag i veckan kan ta hand om sådant som inte hunnits med under veckan som gått. Efter arbetsdagen har jag nu en halvtimme egen barnfri tid, en timme tillsammans med den kollega som jag delar småbarnsansvaret med och sedan två timmar möte med oss alla fyra. Detta hoppas jag ska kunna ge tillfälle till renskrivning och diskussion av sådant som kan tas upp på de olika träffarna senare under dagen. Då är det mesta i färskt minne. En observation kan ju snabbt diskuteras med en kollega under t.ex. utevistelsen på gården och sedan diskuteras djupare på ett möte.

Något som jag känner att jag måste träna mycket mer på är att samla barnen så att de får berätta om vad de gjort. Detta kanske är lättare om flera barn fått samma uppdrag? Vi har inte jobbat så mycket med projekt förut så det ska bli spännande att prova!

Jag uppskattar diskussionen om gruppsammansättning. Vi jobbar ganska stadigt bara i åldersindelade grupper när vi delar upp barnen. Men vi är en liten förskola på landet där förutsättningarna kanske är något annorlunda. Vi har oftast max 20 barn samtidigt på förskolan, dessa är då mellan 1 och fem år. Av de åtta femåringarna är en pojke och resten flickor. Därav är det svårt att få till olika sorters gruppkonstellationer. Kanske vi kan arbeta mer åldersblandat ibland?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar