tisdag 6 september 2011

Tankar kring "Att göra lärandet synligt" Project Zero & Reggio Children del 1

”Individuellt lärande och lärande i grupp är ömsesidigt beroende.”
Jag har inte tidigare funderat så mycket på lärande i grupp tidigare. I alla fall inte på det här sättet. Det är viktigt att lägga situationen på rätt nivå för att undvika att barnens lärande hämmas. För detta behövs en fortlöpande dokumentation vilket jag tycker att jag har svårt för tidsmässigt.

”Medlemmar i lärande grupper är engagerade i såväl de emotionella och estetiska som de intellektuella dimensionerna av lärande.”
Här tror jag att det är viktigt att man tar sig an ett projekt från många håll så att barnen kan undersöka alla sidor och vändningar av t.ex. temat.

Det är inspirerande att läsa om dessa, inom sina områden, väldigt kända personer och deras utveckling i detta projekt. Jag inser att inte ens dessa så kunniga personer någonsin blir färdiglärda! Efter att ha läst introduktionerna är jag mer än nyfiken på hur de olika forskningslagen samarbetat och vad de lärt av varandra. Jag själv gillar ju att plocka ”godbitar” från olika håll när jag inhämtar ny kunskap oavsett om det är från Reggio, Montessori eller Fröbel.

”…Vi måste avstå från varje sanning vi ser som absolut, vara öppna för tvivel och värdesätta förhandling som ”det möjligas strategi”.” (Carla Rinaldi)
Jag tror på att låta barnen upptäcka sin egen kunskap. Detta gäller på alla områden. En treåring som precis lärt sig dra upp dragkedjan i jackan eller ett barn som lärt sig blanda färgen orange. Alldeles själv. Lyckan hos barnet är fullkomlig. Jag tror absolut att jag och mina kollegor skulle behöva få tid att diskutera VÄRDEN och dess innebörd.

Jag känner att det är jätteviktigt att ta tillvara alla resuraser i arbetslaget oavsett vilken utbildning man har. På vår förskola är vi två ganska nya förskollärare och två ganska erfarna barnskötare. Vi har massor att lära av varandra. Det som är främmande för mig är att släppa in föräldrarna som medskapare och diskussionsparter. Vi som är en väldigt traditionell förskola har inte heller kommit så långt med barnens delaktighet än men det kommer så smått även hos oss.

Nu jobbar vi som ett arbetslag men uppdelade två och två med ansvar för grupperna 1-3 och 4-5 år. Jag och min kollega har ansvar för de mindre barnen. Det här med att arbeta i mindre grupper skulle egentligen vara högaktuellt för oss då vi har ganska många treåringar och några ett- och tvååringar. Till vår nackdel ligger att vi inte har personalresurser till att klara detta i nuläget men kanske att vi skulle kunna dela dem en stund gruppvis efter morgonsamlingen för t.ex arbete i ateljén, rytmik, dramalek eller liknande. Det jag känner är svårt är att gruppen är sådan att man skulle behöva vara 2 pedagoger både med treåringarna och ettåringarna, kompromissen har blivit en sammanslagning med i nuläget tio barn (tre småbarn tillkommer under hösten) på två pedagoger.

”Förskolan är inte en plats för anonyma användare utan för människor som lever delar av sina liv tillsammans”
Det här har blivit mitt nya favoritcitat och kommer sättas upp på väggen i personalrummet. Det symboliserar så väl vad förskolans andemening BORDE vara! Alltför ofta känner jag att jag har för mycket pappersarbete och organisatoriskt arbete att göra för att kunna njuta av tiden i barngrupp. Det känns som om jag alltid är ”på språng”. Men det är ju så att det är det gemensamma lustfyllda som är viktigast.

Vi har oftast stoppat s.k. kopiering av andra barns teckningar men vi kanske skulle pröva att låta femåringarna visa de yngre olika tekniker och aktiviteter. Att rita av någon annans teckning är ju ett bra sätt att se andras synsätt men jag tror att det kanske behöver vara inom rimliga gränser för att inte barnens egna människor, träd och solar alltid ser ut som de andra barnens. De har ju nytta av varandra också. Vi kan ju diskutera med de äldre om hur man kan handleda de yngre och varandra utan att ”göra åt” det andra barnen.

Jag är riktigt dålig på att göra meningsfull dokumentation. Jag har tagit kort på om någon t.ex. målat eller haft vattenlek och har sedan satt in det i en färdig albumsida i datorns fotoprogram. Sedan har jag skrivit en ”slogan-mening” som ”Jag gillar att måla!” vilken jag hittat på själv. Men nu när jag börjat intressera mig mer för dokumentation och framförallt sedan jag kom in på utbildningen så tänker jag mig för VAD och HUR jag fotodokumenterar.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar