fredag 26 augusti 2011

Framsteg!


Idag kände jag att jag tog flera steg framåt i ateljén. Dels var det lugnt i ateljén trots att många barn vistades där, de var koncentrerade på sin aktivitet.

Dels tänkte jag strategiskt när två flickor på fyra resp tre år ville måla på staffli med flaskfärg. Den ena flickan ville ha blå och gul. Den andra rosa. Det fick hon inte. Istället valde hon röd och vit. Förutom dessa två färger fick de också var sin tom plastkopp och en liten pensel extra till detta med en (ganska styrande) kommentar från mig att den kan de ha om de vill blanda lite sådant och lite sådant... Den första flickan började ganska snabbt prova det här med att blanda och tittade förundrad på medan det bildades GRÖNT i hennes kopp! Sedan målade hon mycket noga med denna vackra färg. Den andra flickan valde att måla först med rött och sedan med vitt ovanpå. Det blev ROSA! Två nöjda flickor började sedan diskutera bilder och bytte på eget initiativ färger och blandkoppar med varandra innan de fortsatte. En tredje flicka på fyra år hade tittat på länge och när de första två var klara ville hon också prova och bad om påfyllning av färg i burkarna och blandade sedan egna färger och målade på ett stort papper. Mycket nöjd lämnade hon sin plats efter en lång stund och tvättade noga sina penslar och hängde upp sitt förkläde. Då kommer en fjärde flicka, tre år, och vill måla med alla de andras färger som ju redan var friskt blandade med varandra. Hon målade på ett helt annat sätt än de andra och jag kunde se hur hon följde penseln med blicken när den rörde sig fram och tillbaks och bildade spår i redan målade ytor. Hon njöt! Efter en lång stund utbrast hon "Öga, öga, näsa, mun!". Jag kunde först inte se detta men sedan såg jag precis vad hon sagt målat rakt på all annan färg, i samma färgskala men bildade av penselspår.. Sedan målade hon lite till och var efter en lång stund färdig. Sedan tillbringade hon ungefär lika lång tid att diska alla penslar och färgburkar som hon ägnat åt målning. För henne var det lika intressant att se hur färgerna späddes och blandades som att se färgerna på papperet!

Nästa framsteg var att barnen gladeligen verkar anamma att man får rengöra sina verktyg efter sig, torka av krittavlan, plocka undan pappersklipp och annat som ligger framme när man är klar med sin aktivitet. Till och med treåringarna verkar ta sitt ansvar med glädje. Jag tror att det är tack vare detta som det kan vara flera barn samtidigt i ateljén utan att det blir gruff. Barnen till och med uppmuntrar varandra och påpekar vad fina saker de andra gör. de samarbetar, visar varandra och försöker så långt det går visa utan att röra kompisarnas verk d.v.s genom att rita eller skriva på ett annat papper eller genom att byta ordval om kompisen inte förstår. Ateljén har helt klart blivit ett favorittillhåll för de flesta av barnen mellan tre och fem år! Och för mig...

Ett framsteg till. Jag känner en viss stolthet över att barnen i möjligaste mån fått göra färdigt i sin takt utan att behöva bryta tvärt när det "är dags" att gå ut eller äta frukt. Och att jag varit på G med skriftlig dokumenation under flickornas aktivitet. Visst har jag upptäclkt att jag missat något eller gett svar innan barnen frågat MEN jag blev snabbt medveten om dessa små felsteg vilket visar att jag är på väg att förändras till en bättre pedagog! Jag gillar den känslan som kommer över en ibland!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar