söndag 3 juli 2011

Tankar kring "Småbarns bild- och formskapande" av Ann Granberg

”Lek och skapande är intimt sammankopplade”

När jag läste detta fick jag en AHA-upplevelse. För visst är barns skapande så mycket mer än bara bild och form. Det finns skapande i bygg- och konstruktionslek med klossar och tågbana, i sången som blir till allt eftersom den sjungs, i alla rollekar. Ja i allt barnen leker finns det skapande och de skapar hela tiden om de får förutsättningarna för det!

”Det är görandet, problemlösandet och händelserna under själva skapandet som engagerar barnen mest. Processen, inte den färdiga produkten, är alltså det som motiverar barns intensiva engagemang”

Jag har under mina praktiker och jobb på olika förskolor, däribland min nuvarande förskola sett att det skapande arbetet många gånger är inriktat mot produktion. Barnens alster ska gärna likna en färdig mall och den färdiga produkten ges hög status. Även om man många gånger inte tror att man jobbar enligt färdiga mallar så gör man nog det lite till mans tror jag. Tänk bara på den nästan klassiska bild som många av oss målat genom åren: grönt gräs med ett träd vid sidan, på gräset står ett rött hus med svart tak och på himlen finns både en sol och tre fåglar. Så det är inte bara de färdiga kiten från pysselsidorna med gula flörtkulor, färdiga plastben, näbb, fjäder och hatt som tillhör mallarna. Visst har jag omedvetet skapat en mall åt ett barn som ber mig måla en blomma och jag visar hur man gör? Sedan jag blev förskollärare har jag undrat vart barnens kreativitet tagit vägen. Jag tror att den dödas av färdiga mallar och pedagogers omedvetna arbete för att kunna visa upp snygga produkter för föräldrarna. Mitt mål för framtiden är att låta barnens kreativitet flöda utan att gå in och störa eller peta i detaljer! För att citera Ann Granberg så ”småbarns skapande är kommunikation, inte dekoration”!

”De upplevelser småbarn får under sitt experimentella skapande ger erfarenheter och kunskaper som bidrar till att berika deras liv och utvecklar personligheten.”

Följaktligen tror jag att det också är tvärtom. Om barnen inte får experimentera och testa och klottra med alla möjliga saker så kanske de blir låsta i en viss tanke. Granberg menar att man på alla sätt måste förhindra och avstå från missriktad ”hjälp” eftersom detta kan göra att barnen fastnar i tänket att det finns rätt och fel sätt att skapa på. Om jag visar en liten pojke hur man målar en blomma genom att rita stjälken, två blad och en fembladig blomma med en rund cirkel i mitten, kan han då måla på samma sätt framöver för att han tror att det är ”rätt” sätt att måla en blomma på.

”Småbarn måste ha tillgång till kunniga, engagerande och inspirerande pedagoger, ett rikligt utbud av material av hög kvalitet och lämpliga verktyg.”

Alltför ofta har det nog varit så på vår förskola att den som befunnit sig i målarrummet på vår förskola har varit den som svarar i telefonen, kollar bland papper etc när det egentligen borde vara den pedagogen som får vara extra engagerad i sin grupp.

”En alltför räddhågsen och okunnig pedagog kan hindra och kväva småbarns entusiasm och experimentlusta.”

Detta triggade igång mig att börja tänka på hur vi som pedagoger kan bli mer tillfreds med olika material och tekiker på vår förskola. Hur kan vi gå vidare? Kanske kan vi ha inspirationskvällar där vi kan jobba aktivt med olika material, eller använda en halvtimme vid varje personalmöte till detta eller… Ja tankarna maler vidare.

Jag tyckte om kapitlet om dokumenation. Det är ju inte så tungt egentligen bara man vågar prova olika former. Jag insåg att jag har fastnat i att dokumentera på samma sätt hela tiden med kamera varpå bilderna sätts in i en färdig mall i fotoprogrammet och skrivs ut. Det enda som ibland skiljer mellan de olika barnen som t.ex var med på utflykten ät rexten under bilderna. Dags för förändring!

Även om jag faktiskt anser att vi på vår förskola är ganska långt fram med materialutbudet för småbarn slås jag av att det inte är tillräckligt. Jag tror att vi erbjuder småbarnen mer på vår 1-5-årsavdelning än vad man kanske generellt gör på en 1-3-årsavdelning. Detta då staffliet alltid står framme och färg finns även om barnen får fråga om det och de små barnen vill prova att göra det som de ser de större barnen gör. Detta gäller ju även andra former av skapande såsom att pärla halsband och pärlplattor vilket t.ex. inte förekommer på min sons småbarnsavdelning på en större förskola.

”Både inomhus och utomhus bör förskolan kunna erbjuda sinnesstimulerande miljöer. De får dock inte kännas konstlade eller bli överbelamrade och därmed riskera att överstimulera barnen.”

Jag funderar över hur det ser ut hos oss och inser att våra lokaler till viss del kan klandras för oroliga och stressade barn. Vi har slitna bröstpaneler som gjort att alla bilder och tavlor hamnat högt över barnen, vi har av ekonomiska skäl varit hänvisade till mönstrade gardiner skänkta av en av pedagogerna, vi har trasiga tapeter och slitna och trasiga möbler. Hyllorna översållas av spel och leksaker som alla inte ens är hela. Dålig planlösning och dålig möjlighet till förvaring samt ekonomiska frågor och inte den bästa planering har gett oss röriga lokaler. Inte någon möjlighet för barnen till lugn och ro. Nu har vi fått nya ljusa lokaler, nya möbler och nya möjligheter att planera från början så det ska bli spännande att se om något blir annorlunda..

”Skapande aktiviteter ska förläggas till tidpunkter då barnen är pigga och mätta för att de ska kunna koncentrera sig.”

Detta gäller ju i och för sig alla planerade aktiviteter och det mesta av dessa förläggs oftast till tiden efter frukost då barngruppen är minst splittrad. Det är en tid då de flesta barnen är schemalagda och likaså alla pedagoger. På eftermiddagen droppar både barn och pedagoger av och det kan därför bli svårt att hitta en tid för planerad aktivitet även om tiden efter lunchvilan skulle kunna fungera bra.

Vad gäller den praktiska delen tycker jag att många saker känns lite fel och ibland motsägelsefullt mot teoridelen. Om man inte ska ge barnen mallar så känns det konstigt att introducera lera genom att ge färdiga former till barnen att bygga med, barnen skall ju ges möjlighet att klottra.
Jag känner mig också riktigt gammalmodig som inte vill använda kondomer i arbetet med barn, för mig hör det enbart hemma i intima situationer vuxna emellan. Samma känsla gör att jag känner mig obekväm i alla upprepade förslag att barnen skall vara nakna (vilket i och för sig är praktiskt ibland) och måla på sig själva och varandra. Jag kan dock se barnens lycka framför mig när de får kladda ner sig så fullkomligt men det är ju lite opraktiskt också i dagens pressade situation med stora barngrupper och låg personaltäthet om man ska behöva ställa fem barn i duschen med tvål och schampo.

Den praktiska delen innehöll tillräckligt många bra tips för att jag skulle kunna köpa boken bara för dem bl.a massor av recept på färger, degar och smetar att skapa med och min favorit tittburkar för barnens olika fynd från t.ex naturen. Det måste jag prova!

1 kommentar:

  1. Hej.
    Jag hittade din sida när jag nu sitter och kollar efter ideer att använda till min barngrupp i skapandet. De är mellan 1-3 år.
    Jag skrev av några meningar som kan vara bra att tänka lite extra på :)
    Ett tips från mig. Vi kan ju inte göra ALLT i förskolan även om vi vill det. Det jag gjorde hemma med mina egna barn var att ge dem fingerfärger samma dag de skulle badas och badrummet städas. Barnen hade kul och jag skulle ändå skura efteråt.
    Näpp, nu ska jag ta och läsa lite mer på din sida;)
    MVH
    Catarina Bjelk fsk i Lidköping

    SvaraRadera