söndag 3 juli 2011

Tankar kring "Pedagogiska Kullerbyttor" av Karin Wallin del 3

Efter en lagom djupdykning i historien är jag full av AHA-upplevelser. Kopplingar som jag inte sett förut uppenbarar sig. Visst har jag t.ex. lärt mig att allt ska vara i barnhöjd och att tavlor och eventuella gardiner ska vara gjorda av den aktuella barngruppen. Jag har dock INTE gjort kopplingen till det ofta rådande hemlika som ett uttryck för den gammalmodiga synen på daghem som en plats för förvaring, barnpassning och grundläggande omvårdnad. Efter att ha läst detta stycke känns kopplingen självklar och jag kan känna en lättnad över att vi nu fått nya, förskoleanpassade lokaler. Nu behöver vi inte känna kraven från alla år av barnomsorg i den tidigare gamla småskolan.

Ett exempel som jag slås av är när ett barn har med sig en leksak till förskolan. Jag har alltid varit en sådan pedagog som tillåter att barnen har med sig saker som de kan få visa på SAMLINGEN men sedan får minsann sakerna ligga på hyllan. VARFÖR DET? För att det skapar oreda i vardagen men gör det så mycket egentligen? Om det skapar trygghet, stolthet eller skapar diskussion barnen emellan borde det väl vara bra? Då smyger alla motargument fram. En del barn kan använda medhavda saker för att ”köpa” popularitet, som utpressning i syfte att få som de vill eller så går saker sönder eller försvinner och barnen blir upprörda. Oreda i vardagen. Återigen kanske ovanstående kan vara en god diskussionsgrund med barnen? Med föräldrarna? Jag måste kolla upp om förskolan är ersättningsskyldig för försvunna/trasiga saker. Annars kan ju detta vara något att tänka vidare på.

Boken är slut och det känns som om jag är på god väg att göra en pedagogisk kullerbytta. Jag har sett tillbaka, tagit sats och blickar framåt! Mycket läsvärd bok för alla i förskolans värld.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar