söndag 26 juni 2011

Tankar om "Förskola i utveckling" s.8-16

Forts. Jag känner att jag definitivt behöver bli bättre på att hjälpa barnen lyssna på varandra, diskutera och känna att de blir lyssnade på både av mig och kompisar. Det är nog den biten som jag tycker är svårast att få till på ett bra sätt utan att det t.ex blir för mycket skola över samlingen. Jag fick ett tips häromdagen av en jätteduktig barnskötare om att visa barnen omröstningsteknik när de kommer i dispyt över vad de ska leka för lek eller vad de ska hitta på. Detta är ju egentligen ganska självklart men något som jag tappat bort någonstans på vägen och som verkligen är värt att införliva i de dagliga diskussionerna.

Vårt arbete med magnetiska bokstäver, ordbilder och andra bokstavslekar tror jag vi kommer ganska långt på om vi använder dem på rätt sätt och utforskar bokstävernas magi tillsammans med barnen. Varje barn har sin egen nyckel och ibland kanske det bästa sättet att nå ett visst barn är att lära ut hur man skriver tokroliga ord som "bajs" eller "prutt", sådana ord fastnar ibland lättare... Vi har på olika sätt i vårt arbete för barnens självständighet använt oss av symboler. Bl.a. genom att visa barnen de olika färgerna i ett stoppljus och vad de betyder så vet barnen på vår förskola från vilka hyllor och skåp de får plocka vad de vill (grön prick), de måste fråga först (gul prick) och när det är en "frökenhylla" eller ett "frökenskåp" (röd prick).

Hmm. Väl kommen till den del som behandlar matematik börjar jag fundera hur mycket tid Skolverket egentligen tror att vi har. Bra tankar men ska man hinna med allt det innehållet så får man hoppa över allt annat som också är viktigt. Ett bra mål är nog att varje barn ska ha fått möjlighet att göra allt detta under sina fem år hos oss. Under ett år vet jag inte om jag vill sträcka mig även om vi redan jobbar med att synliggöra matematiken genom t.ex diagram och avbildningar av vad vi arbetat med. Givetvis behöver ju inte varje moment vara vare sig tidsödande eller ansträngande men det låter ju jättestort när de har radat upp massor av aktiviteter som bör göras för att man ska få med alla matematiska bitar i läroplanen.Men mycket får vi ju "gratis" i helt vanlig verksamhet och nu får vi ännu bättre förutsättningar för experimenterade i och med vår nya ateljé!

Jag tror att det gäller att som pedagog ibland använda en "händerna bakom ryggen"-teknik dvs att inte bara visa hur man drar upp dragkedjan, blandar rosa eller sätter ihop pusslet. Problemlösning har alltid varit ett litet extra intresse hos mig. Det är ju som väldigt tydligt när man jobbar med de mindre barnen och arbetar med "JAG KAN!" då även de allra minsta oftast lyckas ta sig mat och klä sig efter några försök och med tiden i ryggen. med andra ord måste man som pedagog svälja stressen vid t.ex utgång när det gärna blir massblöjbyte och sedan kläs barnen på i knäet på en vuxen för att alla ska hinna ut. De måste få TID att prova sig fram. Det är för mig viktigare att barnen känner stolthet över vad de kunnat utföra än att de hinner vara ute minst en timme före lunch.

Vad gäller Naturvetenskap och Teknik drar jag en suck av skräck. HUR ska jag kunna föra fram en kunskap och ett intresse som jag helt enkelt saknar? Jag fick under min förskollärarutbildning lika många poäng i Natur och miljö som i "Förskolans innehåll och arbetssätt", alltså borde jag ha en bra grund att stå på. Men jag tycker helt enkelt att teknik är ganska tråkigt. Likaså Natur och miljö i alltför stor mängd. Visst kan jag vad de vanligaste småfåglarna heter och tycker till och med att det är lite roligt att studera dem vid vinterns fågelbord, vissa blommor kan vara fina men intresset falnar vid svampar, insekter, förmultning och liknande. Jag behöver konkret fortbildning i dessa ämnen men hoppas innerligt att någon annan på vår förskola har ett mer brinnande intresse för detta. Mina tankar sträcker sig så långt som till den klassiska förmultningsbrädan, fågelmatning (vilket kan vara svårt eftersom man inte får mata med jordnötter och talgbollar på förskolan) och skräpplockardagar. Kanske att man kan slå upp vilka blommor man har plockat under promenaden? Kompost hade ju kunnat funka men de kostar väl flera tusen i inköp?

Hälsoaspekten tycker jag är en viktig men svår fråga. Det känns som om det vi i förskolan kan göra är att ta bort att fira kalas och högtider med sötsaker, men det vet jag stöter på patrull hos kollegorna för den diskussionen har vi redan haft. Och så kan vi erbjuda barnen en varierad kost och flera olika grönsaksalternativ. Tandborstning ingår redan hos oss.  I övrigt tror jag att det borde vara upp till föräldrarna att ta upp med sina barn att godis och kakor kan göra dig tjock liksom McDonaldsmat och pizza. Det kan ju bli väldigt fel annars. Om några föräldrar kanske är väldigt trötta och slitna och under perioder bara orkar köra på hel- och halvfabrikat blir de nog inte gladare och piggare föräldrar om vi indirekt skuldbelägger dem från förskolan. En annan aspekt är att anorexi och ätstörningar kryper allt längre ner i åldrarna och det finns barn runt om som inte äter av rädsla för att bli tjocka. Men visst är det viktigt att vi som pedagoger är goda förebilder och kan påvisa arbete för hållbar utveckling bl a genom att använda t.ex mjölkkartonger och toarullar i skapandet.

Bygg och konstruktion är ju något som vi på förskolan nu tagit ett steg längre jämfört med tidigare. Inköp av snickarbänk, användning av returmaterial och friare tillgång på papper, tyg, ull och liknande är bara en del. Vi hoppas på att kunna ge barnen möjlighet att t.ex stanna kvar inne för att bygga färdigt med klossarna, snickarbygget, skapandet och leken överlag vilket vi håller tummarna för ska stimulera barnen till större projekt. Nu är det som om de inte har lust att påbörja något stort för det måste ändå städas snart pga av samling, utgång, besök av städerskan eller något annat trist avbrott.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar